pixel.gif (832 bytes)

Frälsebonde

Under äldre tid landbo; bonde som brukade hemman, tillhörande ett frälsegods el. av frälsenatur. jfr Frälse, Frälsehemman och Bonde.

Frälsebrev

se sköldebrev.

Frälsefrihet

Sammanfattningen av de friheter och förmåner, som tillkommo frälseståndet el. som äro förknippade med frälsejord.

Frälsehemman

(kameralväsen) hemman med frälsejordnatur, d.v.s. hemman, vilkas innehavare voro befriade från flertalet av de skattejord åvilande allmänna utskylder ( se Frälse och Frälsejord). I senare rätt skilde man mellan allmänna f., d.v.s. adelns strögods, samt ypperligt och yppersta frälse, näml. säteri med tillhörande ladugård samt rå- och rörhemman. I de skånska provinserna motsvarades allmänt f. av utsocknehemman, ypperligt frälse av insocknehemman el. veckodagshemman. Allmänt f. var befriat från jordeboksräntan och större delen av mantalsräntan.  En del allmänna besvär och gärder utgingo endast med hälften mot å krono- och skattehemman. I kommunala pålagor har f. sedan gammalt och i fastighetsbevillningen från 1810 deltagit som annan jord. Det yppersta frälset var befriat från flertalet allmänna besvär, dock icke kommunala. Med grundskatternas avskrivning har f. likställts i skattehänseende med annan jord.

Frälsejord

(kameralväsen) Jord, som före grundskatternas avskrivning (slutgiltig 1901) intog en särställning därigenom, att ingen grundskatt därifrån utgick till Kronan. Denna särställning berodde urspr. på att jordens ägare var fri från att erlägga ordinarie skatt till Kronan, då han åtagit sig att fullgöra rusttjänst. Skattefriheten kom tidigt att fästas vid frälsemannens jordegendom, som kallades f. Denna bestod dels av säterier, som frälsemännen själva brukade, dels av frälsehemman, som brukades av frälsebönder el. landbor, vilka till ägaren erlade arrende el. landgille. vid grundskatternas avskrivning bortföll den reella skillnaden mellan f. och skattejord.

Frälseköp

Förssäljning av Kronans gods el. räntor till adelsmän under 1600-talet. Genom f. erhöll den försålda jorden karaktär av frälsejord, varvid särsk. är att märka, att även sådan jord, som varit skattejord, genom f. kunde förvandlas till frälsejord; den kallades skattefrälse och innehavarna av sådan jord benämndes skattefrälsebönder (jfr Bonde). De bibehöllo bördsrätten till jorden och intogo alltså en anna ställning än frälsebönderna. Klagomål från deras sida mot frälsemännen synas ha varit vanliga. F. innebar ett minskande av Kronans årliga inkomster, men å andra sidan tillförde köpeskillingen staten betydande engångsinkomster. Anledningen till att f. företogos, var framför allt nödvändigheten att anskaffa medel till krigens finansiering. De första f. anvslutade 1622, och under Gustav II Adolfs fortsatta regering pågingo f. i måttlig utsträckning. De betänkligheter, som restes mot att på detta sätt minska Kronans kommande inkomster, övervunnos därigenom , att Gustav Ii Adolf och Acel Oxenstierna avsågo att täcka de ökade statsutgifterna genom indirekta skatter. Förmyndarregeringen sökte till en början att undvika f. men tvingades efter 1638 att tillgripa dem i större utsträckning än tidigare. Den stipulerade visserligen återköpsrätt till Kronan i köpeavtalen, men då denna skulle utövas inom natt och år från drottningens tillträde till regeringen, blev betämmelsen värdelös. Statens penningsbehov blev näml. under drottning Kristinas tid än större än förut, och f. fingo särsk. under hennes sista regeringår en omfattning som aldrig tidigare. För minskningen av Kronans ränta hade f. dock icke samma betydelse som donationerna. Följ. sifferuppgifter om de erlagda köpeskillingarnas storlek belysa utvecklingen. Under Gustav II Adolfs tid skedde f. för 547,391 rdr, under förmyndarregeringen för 994,801 rdr och under  Kristina 2,264,636 rdr. Köpeskillingen beräknades under olika perioder något olika. Under Gustav Ii Adolfs tid beräknades, att den s.k. vissa räntan, jordboksränta, skulle uppgå till 3 % av köpeskillingen, men senare medtogos även ovissa räntor och procenten bestämdes till 4 ½ %. Denna räntestas ligger väsentligt under den då för tiden gängse, men uppenbarligen hade köparen andra fördelar -- köpet underlättade säteribildningen --m och ej heller begränsades hans inkomster till dessa procent. Det är dock på forskningens nuv. ståndpunkt ytterst vanskligt att beräkna, hur pass högt köpeskillingen genomsnittligt förräntades. I samband med reduktionssträvandena efter Kristinas tid upphörde f. fullständigt. om den frälseköpta jordens öde under reduktionen se d.o. -- Litt.: S. Clason, " Till redktionens förhistoria" (1895); E. Heckscher, "Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa" 1:2 (1936)

Frälseman

Kallades sedan 1300-talet i Sverige man, som åtnjöt världsligt frälse. Sedan det rusttjänsskyldiga frälset under 1500-talet omdanats till ett privilegierat, ärftligt stånd, inträngde från tyskan benämningen adelsman.

Frälseränta

(kameralväsen) Av fastighet på landet förr utgående årlig ränta av ständig natur. F. har uppkommit på två vägar, ant. som att Kronan på 1500--1600-talen till enskild person avhänt sig rätten till grundskatten ("räntan") av viss skattejord, s.k. skattefrälseränta, el. så att ägaren av frälsehemman sålt sin jordäganderätt men förbehållit sig och sina rättsinnehavare rätten till en mot grundskatten svarande ständig ränta el. avkomst, s.k. frälseskatteränta. I undantagsfall har sistn. uppstått genom frälsehemmansägarens upplåtande av ränterätten till annan under bibehållande av jordäganderätten åt sig själv. En förutsättning för skapande av f. var läran om delad äganderätt. F. räknades om fast egendom. Redan 1734 års lag strävade att förena f. med jorden, varav den utgår. Sedan 1800-talet har statsverket medverkat vid dess avlösning el. inlösning till statsverket (k.f.11/9 1885, lagar 8/11 1912, 12/4 1935 lch 11/6 1937). Från 1/1 1942 torde icke längre några egentliga f. kvarstå. --Litt.: B. Ekebserg, "Om f." (1911); K.M:ts proposition 122/1937.

 

pixel.gif (832 bytes)

Huvudsidan Myten Katarinas historia Egen forskning Smått och gott Länkar Kontakt

Uppdaterad 2011-02-06 © Josefine Nilson